J Edgar Har lite svårt att förstå några av reaktionerna på filmen. Till exempel 1) Att filmen "inte skulle avslöja om Hoover var homosexuell eller inte". Kan omöjligt se hur man kan se den här filmen utan att tänka att Hoover var homosexuell? För det kan väl rimligtvis inte bero på att man aldrig ser Hoover och Tolson ha sex? Det händer ju, så att säga, en hel del i film som man inte ser. 2) Att filmen på något sätt skulle smussla med homosexualiteten? Filmen speglar en tid när homosexualitet smusslades med, förnekades, föraktades - det betyder inte att filmen som sådan står för de sakerna. 3) Att filmen skulle glorifiera Hoover. Glorifiera?! Visst, den framhåller att han gjorde ett och annat som faktiskt var bra, men också - framförallt - att han ljög om egna prestationer, hade ett löjligt ego, inkräktade svårt på andra människors integritet. Var en pojke. 4) Att det faktum att filmen inte tar upp de överjävligheter Hoover ställde till med i så många, många människors liv skulle vara en svaghet. Varför han gjorde som han gjorde får vara underförstått, eller i alla fall halvförstått för tittaren. Att han gjorde som han gjorde litar manusförfattaren Dustin Lance Black på att vi vet. Jag tror helt enkelt att manuset är lite för smart, och litar lite för mycket på publiken. Folk vill tydligen bli skrivna på näsan, men inte så de märker det.
Katinkas kalas Lite hipster-HeyBaberiba-sketch-i långfilmsformat kanske, men den hade sina stunder. De flesta med Lisa Östberg, som också skrivit manus. Hon sopade mattan med övriga som skådis i filmen, vill se hemskt mycket mer av henne!
Mission: Impossible - Ghost Protocol Småputtrig actionunderhållning. Och för all del, med några riktigt bra hålla andan-scener.
The Artist Bra, men inte så bra.
Soul Surfer Se recension.
The Interrupters Vilka människor! Hoppas att resten av Dox-säsongen håller sån här klass, och att man slipper tramsiga fejkdokus i vår. Se The Interrupters här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar